Idag fick vi en uppgift av våran engelska lärare att skriva om en person som varit viktig i mitt liv. Då kom jag på min farmors mamma, hon var en ängel. Det var hon som fick mig att acceptera mig själv som same. Risten Heatta var hennes namn. När hon gick bort var det som en hel värld försvann från tomma intet. Det var som att himlen föll ner, att havets vatten torkade ut, att renarnas bete tog slut, renarna blev ett lätt byte för rovdjuren, koltarnas holbi slutade svinga, skinn skorna tappade färg och det blev inte det samma.
Nu när jag sitter och tänker på henne kommer fina minnen fram, hur hon kallade mig " mu unna cappa nieida" just då var hon mitt stöd. Men det som är så bra är att hon alltid kommer att finnas här! Här med mig! :)
Du är mitt minne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar